Fyra änkor

Vår vackra bagge Mackan finns inte mer.

 Mackan, "Mackepojken", "Utbrytarkungen", "Houdini", "Monstret", "Terroristen" (kärt barn har många namn) skuttar numera omkring på de evigt gröna ängarna.

Han har sedan han kom i höstat varit oss en stor källa till glädje OCH bekymmer. Med stor vånda, mycket funderingar och efter goda råd från mer rutinerade fårägare beslutade vi att han måste avlivas.
Vår käre Mackan utvecklades vartefter till en riktig bråkstake (dock inte argsint!), terrorist och dessutom hustrumisshandlare. Han stångade glatt sina fruar men tog även alla chanser att stånga oss.

Vatten fylls dagligen på med kanna via den långa slangen.

Fårhuset fick förses med ett långt rör för vattenpåfyllning så vi inte skulle få benen knäckta av en stenhård baggskalle varje dag.

Redan de små bagglammen ska man undvika att klappa eller ta på huvudet, det triggar deras reflex till att stångas. Men man kan trots försiktighet ha oturen att någon utvecklas "fel".

Vi har verkligen försökt, utan framgång, att på alla sätt ta ur Mackan dumheterna men tillslut återstår bara ett alternativ - avlivning! En  bagge kan  stånga av ett lårben eller på annat sätt allvarligt skada en människa eller sina tackor och lamm!

Husse och Mackan, världens goaste fårgubbe eller en fullfjädrad terrorist?

Gosa är bra en kort stund men ganska snart börjar Mackan att otåligt trampa och och vill bråka, då gäller det att parera och distrahera honom utan att han triggas!

Försök till att hålla honom på en armlängds avstånd .

Ett anfall kräver ingen lång ansats!

Det går blixtsnabbt. 

Snabb backning och ladda för en ny smäll!

Tjong!

Ny ansats.

TJONG!

Hejdå Mackan...

Nu hoppas vi att Mackan har lämnat efter sig på många och lugna "småmackor" som föds till våren. Änkorna är nog trots allt fyra glada änkor som äntligen får lite lugn och ro i sin hage och sitt hus.

Read more...

"Bästa" arbetshjälpen

Allt ser lungt och fridfullt ut... minuten innan såg det ut så här:

Hjälpsam katt klöser sig fast på varmt, skönt och halt ljusbord.

Hjälpsam katt . g l i d e r . på ljusbord.

Hjälpsam katt undrar förvånat vart  en av teckningarna slank iväg.

Hjälpsam katt ser till att inga fler teckningar "rymmer".

Read more...

Marieberg på Åhléns?!?

Hasse är med,

likaså svarta fåret Mackan,

och mössen,

och resten av fåren (kanske några för många har det blivit...) och faktiskt även grannens kor finns med på handduken som en arbetskamrat hittade på Åhléns. 

Nu är frågan: Hur kan de på Åhléns veta så precis hur vi har det på Marieberg???...  ;-)

 Hela Marieberg nästan... ;-)

Read more...

Typisk vintersöndag

 Fotograferat från fönstren i arbetsrummet.

Rakt fram genom fönstren i vårt arbetsrum ser vi ut över landskapet och grannbyn Högland (farmor och farfars by). Gamla och stora ståtliga hus står på rad mitt i en gammal fin jordbruksbygd och dalgång. 

Till höger är den gamla skidbacken som börjar att växa igen. Liftarna stängde 1984 och är bortmonterade och den lilla varmkorvstugan (ladan) längst ner vid backens slut håller på att rasa ihop. 

Det mesta är från förr och gammalt, utom spåren - i skidbacken, i skogen, bland husen och på de flesta öppna ytor. De berättar att det är en levande bygd, bebodd av många snöskoterälskande människor. Vi på Marieberg har ingen snöskoter och vill heller ingen ha men i vår bygd är den och dess spår om vintern lika naturlig och självklar som att älgarna finns i skogen.

  

Inte alls typiskt men grymt gott är att avsluta söndagsmiddagen med en god hembakad 

Alla hjärtans bakelse!

Read more...

Partyprinsessa?

Med hjälp av Photoshop, lånade atrialjer och tillbehör från Dame Edna och prinsessan Victoria, samt rödmålade botoxade läppar och blossande rosor på kinden (som en glad nymfparakit), med blekta tänder och bredaste flin likt självaste Dolf Lundgren funderar man om jag är en äkta partyprinsessa som trippar omkring i discoklänning - ett fodral i tajtaste silver.

Sorry, varken partyprinsessa eller discodrottning är jag, den enda kungligheten vi har här på Marieberg är Hans Majestät (katten, för den som nu inte vet...) Denna silvriga skapelse är ett försök till att göra en egen provdocka. Jag hittade en beskrivning på nätet och var bara tvungen att prova. ( http://www.threadsmagazine.com/item/3659/clone-yourself-a-fitting-assistant )
Den är mycket enkelt att göra, tejpa tre varv, klipp upp och fyll med någon stoppning.

Jag testade att fylla med fogskum istället för kuddvadd som det stod i beskrivningen. Det blev nästan bra. lite buckligt och ojämnt på några ställen. Skulle jag göra en ny docka så skulle den bli bättre. Man lär sig av misstagen...

En köpt docka är naturligtvis snyggare men denna fungerar minst lika bra och vi hade dessutom väldigt roligt när den tillverkades :-)

Read more...

Istappar och snö

Solen värmer och det droppar från taket. En droppe lämnar precis sin tapp. Det känns som en evighet sedan det senast var så här varmt och ljust

Gnistrande vackra istappar som gjorda av dyrbaraste kristall hänger ner från hustaket i de mest fantastiska formationer ...hoppsan, hoppsan, vi har visst lite värmeläckage på delar av vårt tak!... Kanske inte så bra, men tjusigt är det.

Droppandet och istapparna kan en kort stund förleda oss att tro att nu är det vår, men vidgar vi vårt synfält så är hela Marieberg nästan drunknad i snö och vinter.

En smal uppskottad stig leder ner förbi dörren till bagarstugan och vidare bort till fårhusets dörr. Snökanterna tränger på från alla håll och mer snö kommer det att bli innan våren är här.

Hela Ljustorp är täckt av snö i mängder. Man har svårt att förstå att det någonsin ska kunna hinna smälta bort ens till midsommar.

Men konstigt nog så försvinner snön varje år (tack och lov!). Grönskan kommer i maj och när sommaren är som varmast har vi svårt att föreställa oss all snö vi hade i februari.

Read more...

Tingens historia

Saker och ting, gamla saker men även ibland nytt som har en egen historia tycker vi om. De fina stolarna som är i bagarstugan har farmor och farfar haft.

Det är en klassisk modell som säkert återfinns i många byar och hem (med kanske andra varianter på ryggstödet). Ett gediget hantverk, lätta och smidiga och dessutom jättesköna att sitta på. Sådant imponerar!

Farmor och farfar hade stolarna inne i salen.
De följde med huset som de köpte 1926.

Saker som införskaffades av den generationen skulle användas ett helt liv, slitas ut och helst kunna gå i arv. Farmor och farfar dog båda 1962 och deras hem såg i princip lika ut från första till sista dagen, med ytterst små förändringar och tillskott.

I kammaren hade de utdragssoffan som de båda sov i.

Dessa gamla interiörer från deras hem är jätteroligt att se och minnas idag och att samtidigt känna igen de saker och ting som idag står i vårt hem.

Även stolarna i köket, skänken och kökssoffan finns kvar idag.

Köket var farmors arbetsplats där hon förutom att laga mat och andra typiska sysslor även sydde, kardade ull och spann garn. Dessutom var naturligtvis köket samlingsplatsen för umgänget i familjen eller kaffetåren med grannen.

Faster Runi och farmor skalar potatis vid diskbänken.

Hur spartanskt allt var! Bara en kallvattenkran rakt ut genom väggen rakt ovanför slasken (som döljs av baljan). Den var var djup och konisk som en hink.

Så långt ifrån svensk köksstandard med rejäla avställningsytor och andra moderniteter som de flesta har idag.

Farmor och faster Runi kardar och spinner i köket
framför järnspisen.

Ingrid och farmor sitter vid köksbordet och dricker
kaffe och tittar på kort.

Read more...